Kritiken mot studenterna gagnar endast reaktionen

STOCKHOLM. Under fyra dygn har studerande hållit kårhuset besatt. Ockupationen avslutades på måndagen sedan överläggningar förts under natten. Inget våld har förekommit, och lokalerna har enligt vaktmästeriet lämnats i gott skick.

I den borgerliga pressen har metoderna ifrågasatts. Det har gjorts gällande att en ockupation skulle stå i strid med det demokratiska samtalets former.

Invändningen förtjänar att prövas.

Rödluvan konstaterar att de studerande under de gångna dygnen har hållit sammanträden, fört protokoll, tillsatt arbetsgrupper och fattat samtliga beslut med acklamation. Vad som beskrivits som en ordningsfråga framstår vid närmare påseende som ett ovanligt väl dokumenterat möte.

Docent Sture Ahlmark vid Stockholms universitet, som följt förloppet på nära håll, delar den bedömningen.

– Formerna är inte det väsentliga. Det väsentliga är vilka som talar och vilka som hittills har fått tiga, säger han.

Från universitetsledningen framhålls att undervisningen legat nere under fyra dagar. Ahlmark menar att invändningen är av teknisk natur.

– Undervisningen kan tas igen. Den erfarenhet de studerande nu har gjort kan inte tas igen, säger han.

Till redaktionen har under veckan inkommit skrivelser från läsare som ställt sig frågande till tidningens hållning. Flera undrar varför Rödluvan icke tydligare tagit avstånd.

Svaret är att ett avståndstagande skulle få följder som skribenterna sannolikt inte har övervägt. Kritiken mot de studerande framförs för närvarande också från annat håll, och från det hållet med helt andra avsikter. Den som instämmer i kritiken bör göra klart för sig i vilket sällskap han därmed hamnar.

Detta är inte ett påstående om läsarnas uppsåt. Det är en upplysning om sammanhanget.

Vad de studerande begär är i sak blygsamt: representation i de organ som beslutar om deras utbildning. Kravet har framställts tidigare, i skrivelser, och har då inte föranlett någon åtgärd.

Statsrådet har meddelat att frågan skall beredas.

Rödluvan har för sin del ingen anledning att ifrågasätta ledningens goda vilja. Tidningen vill emellertid erinra om att den goda viljan varit tillgänglig även under de tio år då ingenting skedde.

Huruvida ockupationen varit nödvändig torde få bedömas av eftervärlden. Redaktionen noterar endast att frågan om studentinflytande, efter att under ett decennium ha behandlats i utredningar, under fyra dygn har blivit föremål för allmän uppmärksamhet.

Vad de studerande vidare må komma att begära har icke berörts. Redaktionen återkommer i den mån saken utvecklas.