Stockholm, 16 september
Rödluvan

Sveriges enda objektivt objektiva tidning

Rödluvan
Prenumerera
Inrikes

Rapport slår fast att muslimer är de främsta offren för 11 september

Nästan tre tusen människor omkom i attentaten 2001. En ny kartläggning visar att den islamofobi som följde har drabbat betydligt fler, och under betydligt längre tid. Minnesstunderna föreslås nu breddas.

Porträtt av Staffan Ekelöw
Staffan Ekelöw

Inrikespolitisk reporter ·

En av de drabbade vid minnesutställningen i Stockholm. Bilden i bakgrunden visar en tidigare fas av händelsen.
En av de drabbade vid minnesutställningen i Stockholm. Bilden i bakgrunden visar en tidigare fas av händelsen.

STOCKHOLM. Den 11 september är det tjugofem år sedan fyra passagerarflygplan kapades i USA och 2 977 människor omkom. Inför årsdagen publicerar Institutet för samhällsminne en kartläggning av händelsens efterverkningar, och slutsatsen är entydig: den grupp som drabbades hårdast är världens muslimer.

Rapporten väger antalet omkomna mot antalet muslimer som under det följande kvartsseklet har upplevt misstänksamma blickar, förlängda säkerhetskontroller och obekväma frågor på arbetsplatsen. Med 2 977 döda på ena sidan och omkring 1,8 miljarder potentiellt utsatta på den andra beskrivs kvoten av författarna som anmärkningsvärd.

– De som dog den 11 september led under några minuter. Islamofobin har pågått i tjugofem år och pågår fortfarande. Rent aritmetiskt är det ingen jämförelse, säger Henrik Wallmark, docent i minnesrättvisa och rapportens huvudförfattare.

Rapporten rangordnar de drabbade i tre grupper. Muslimer i västvärlden placeras först, följda av muslimer i övriga världen. De människor som befann sig i byggnaderna och flygplanen utgör en tredje grupp, vars situation forskarna beskriver som avslutad.

– Man har låtit det som hände den dagen definiera vad händelsen handlade om. För en muslim i Sverige handlade den 11 september aldrig om New York. Den handlade om måndagen därpå, konstaterar Wallmark.

De nitton män som genomförde kapningarna ägnas ett kortare avsnitt. Deras motiv beskrivs som omdiskuterade, och rapporten avråder från att dra slutsatser om enskilda gärningsmäns bakgrund eftersom sådana slutsatser riskerar att spela högerextrema i händerna. Mycket tyder enligt författarna på utanförskap.

Anhörigföreningar i USA har reagerat på att de omkomna placeras sist i rangordningen. Reaktionerna beskrivs i en fotnot som förståeliga men ovetenskapliga, och rapporten påpekar att anhöriga till skillnad från muslimer haft tjugofem år på sig att bearbeta händelsen.

Institutet rekommenderar nu att kommande minnesstunder breddas. Ett förslag är att den traditionella tysta minuten för de omkomna följs av tre tysta minuter för de muslimer som därefter kommit att betraktas med misstro. Stockholms stad uppger att man tagit del av förslaget och ser positivt på tystnad i allmänhet.

Svenska kyrkan planerar en ekumenisk samling under rubriken "Vi minns alla som drabbats, oavsett när", och SVT sänder samma kväll dokumentären "Dagen då misstron föddes", som enligt kanalens beskrivning skildrar hur den 11 september 2001 förändrade livet för miljoner muslimer som inte hade något med den att göra.

Kritik mot rapporten har främst framförts på sociala medier, där enskilda användare ifrågasatt om de omkomna verkligen bör räknas som mindre drabbade än muslimer som inte var där. Wallmark bemöter invändningen med lugn.

– Ingen tar ifrån de omkomna deras död. Vi säger bara att den inte längre är det centrala.

Attentaten den 11 september 2001 beskrivs i rapporten som en händelse.

Dela objektivtXFacebookWhatsAppE-post