Språkkravet i äldreomsorgen utvidgas till de boende: "Integration kan inte vara ett ensidigt åtagande"

STOCKHOLM. Socialstyrelsen skickade på torsdagen ut en ny vägledning för språklig samverkan inom äldreomsorgen. Den innebär att det språkkrav som regeringen införde i somras, och som hittills har gällt personalen, kompletteras med ett krav på den som tar emot omsorgen.

Enligt vägledningen ska den boende inom sex veckor efter inflyttning kunna genomföra ett enklare vardagligt samtal på minst ett av de språk som är representerade i arbetsgruppen. Nivån motsvarar A1 i Europarådets referensram. Bedömningen görs vid inflyttningssamtalet och följs upp var tredje månad.

Träningen ska rymmas inom befintlig verksamhet, 45 minuter två gånger i veckan, och tas ur den tid som i dag är avsatt för social samvaro. Kommunerna tillförs inga nya medel. Vägledningen träder i kraft den 1 januari 2027 och prövas under hösten vid fyra boenden i Gävle och Sandviken.

Kristin Vahlberg, utredare vid Socialstyrelsen, beskriver förändringen som en anpassning till hur arbetsgrupperna faktiskt ser ut.

– Vi har under lång tid ställt krav på bara den ena parten i mötet. Den boende har hittills varit den enda i rummet utan språkmål. Det är ingen rimlig ordning, säger hon.

Enligt SNS Konjunkturrådets rapport 2026 står utrikesfödda för 31,8 procent av lönesumman inom omsorgen, mot 19,1 procent i ekonomin som helhet. Det är den välfärdssektor där andelen är högst. Av de drygt 20 000 ensamkommande män som kom till Sverige 2015 arbetar i dag 27,5 procent inom vård, omsorg och socialtjänst.

Språkkravet på personalen infördes i juni. Regeringen motiverade det med att kommunikationen brustit vid flera boenden.

Vid Centrum för ömsesidig integration vid Södertörns högskola välkomnas riktningen, men inte mätmetoden. Docent Ellinor Hagsäter menar att uppföljningen inte skiljer mellan förmåga och vilja.

– Ett svagt resultat kan bero på att den boende inte har fått tillräckligt stöd. Det kan lika gärna bero på att den boende inte betraktar mötet som ömsesidigt. Det är två helt olika insatser, och vägledningen behandlar dem som samma sak, säger hon.

Hon pekar också på jämförbarheten. Eftersom språken skiljer sig åt mellan boenden går resultaten inte att lägga samman nationellt. Socialstyrelsen uppger att en gemensam skala utreds.

Sveriges Kommuner och Regioner ser inga hinder. Kravet ryms enligt förbundet inom den kvalitetsuppföljning som redan görs och kräver ingen ny lagstiftning.

Ingemar Brolin, 88, boende vid Solängens vård- och omsorgsboende i Sandviken, är pensionerad sfi-lärare och har redan genomfört sin första uppföljning.

– Jag undervisade i trettiofyra år. Nu är det min tur, säger han.

Han uppger att han ligger före planen på arabiska och efter på somaliska.

Äldreminister Anna Tenje (M) riktade under fredagen i en intervju med tidningen Fokus skarp kritik mot att sektorn har använts i integrations- och arbetsmarknadspolitiken.

– Man får absolut inte se äldre som spelbrickor i ett spel för att rätta till statistiken kring integration eller arbetslöshet, sade hon.

Uttalandet har väckt reaktioner. Hagsäter menar att formuleringen riskerar att uppfattas som att äldre står utanför integrationen.

– Ingen står utanför. Det är hela poängen med vägledningen, säger hon.

Rödluvan har frågat Socialstyrelsen vad som händer med den boende som inte når nivån inom sex veckor.

– Då förlänger vi perioden. Ingen förlorar sin plats på grund av ett resultat, det är viktigt att säga, säger Vahlberg.

På frågan hur lång förlängningen kan bli svarar hon att den följer behovet.

– Vi avslutar när den boende är klar, säger hon.